Jag försöker släppa taget om dig. Försöker göra något som håller tankarna borta från dig. Du har förstört mig så mycket, rivit upp mitt bröst och vänt det ut och in så att varje ord skadar så mycket mer. Ett ord kan ta mig tillbaka till natten när du kysste mina läppar, min hals, mitt allt. Ett ord kan kasta omkull mig och göra så att allt kommer tillbaka. Och det trasar sönder mig in ifrån och ut. Jag vill inte tänka på hur dina händer och läppar lämnade osynliga spår på min hud. Spår som bränner och som vägrar lämna min hud.

Du satte eld på min själ och jag brann så länge för dig. Även fast du stampade på lågorna brann jag fortfarande. Men en eld kan inte brinna hur länge som helst utan syre. Nu är allt som finns kvar glöden som visar hur stor elden som brann en gång var. Den är fortfarande tillräckligt varm för att bränna allt som kommer i närheten av den. Och sanningen är att glöden aldrig kommer svalna helt.