18

Korridårerna ekar tomt. Det är som om hela världen sjunkit under ytan. Allt som hörs är dova mummlanden och väsande viskningar. För varje steg jag tar känns det som om du försvinner längre bort. För varje sekund som går sjunker jag allt längre ned i avgrunden. Du är tyst, ingen vet vart du är. Inte ens jag. Du pratar inte, du skriver inte, du är inte här hos mig.

Kom tillbaka för jag behöver dig mer än jag någonsin trott.
Bildkälla




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0