44
Sextiosjuochett. Sextio plus sju plus noll komma ett. Jag kliver av, väntar, kliver på igen och väntar lite till. Siffrorna ersätter varandra flera gånger innan dem stannar igen. 66.8. Sextiosexochåtta. Jag fyller mina lungor med så mycket luft det bara går och håller kvar den. Jag står fastfrusen tills att luften tar slut. Jag kliver av, väntar, kliver på igen och väntar lite till. Luften är fortfarande slut när siffrorna stannar en sista gång. 66.8. Sextiosexochåtta. Jag börjar andas igen.
Nej. Nej nej nej nej nej nej. Nej. Nej. Nej.
svar: tack så mycket. du är för snäll.
Jag tyckte om din blogg. Tyckte att dina texter var oerhört vackra och att du beskrev din smärta på ett fängslande sätt. Sedan började du skriva om vikt och att vilja se siffror minska på vågen. Som att det vore något att romantisera, att sträva efter. Som att ätstörningar och självsvält NÅGONSIN skulle vara något beundransvärt. Att svälta sig själv är att skada sig själv, att välja att vara svag när det finns andra alternativ. Det är inget vackert, det är inget att romantisera, det är inget att försöka skriva fina texter om i en blogg såvida det inte är PÅ RIKTIGT. Så otroligt trött på att tjejer ska välja att skada sig själva istället för att visa lite jävla anamma.
Tänker inte läsa din blogg något mer
Snälla Julia sluta, det här gör så himla ont i mig. Att du inte kan se hur otroligt bra, klok, talangfull, omtänksam och vacker du är.
Sluta sluta sluta.
Här var det meningen att jag skulle skriva långa texter om varför det är så jävla fel väg att gå men
jag får inte ens fram några ord.
Det var bara otroligt jobbigt att läsa detta inlägg för nu kommer allting tillbaka och jag blir så fruktansvärd rädd.
Varför kan du inte förstå att du är tillräcklig precis som du är.
Oavsett hur bra det känns till en början är det bara en illusion.
Ätstörningar är inte något att sträva efter det är inte något fint, något att vara stolt över. Det är en hemsk sjukdom som yttrar sig på olika sätt med samma mål:
att få den som drabbas att försvinna tills det inte finns någonting kvar.
Och det är inte något vackert över det
bara fruktansvärt.
(men jag förstår ju dig det gör jag)
Hoppas inte min kommentar framstod som någonting den inte var menad att vara. Syftet var väl egentligen att berätta hur bra du är och så.
Ta hand om dig.