49
26/9- 2013
När ljuslyktorna på hans bil försvinner i mörkret slår paniken omkull mig. Jag kommer aldrig få se honom igen. Precis som bilen försvann skulle han också försvinna. Det skulle vara som om han aldrig existerat. Hade han det? Existerat? Hade våra kroppar rört vid varandra? Hade vi bytt ord med varandra? Hade våra blickar möts? Hade han varit 0, 1, 5, 10, 26, 144, 2680 meter ifrån mig? Jag spolar tillbaka bandet och ser om allt igen. Flera gånger. Tar upp mobilen och kollar facebook. Brevid hans namn lyser den gröna pricken. Jag öppnar konversationen. Tom. Inte en enda mening, rad eller ord finns skrivet.
Slaget känns förlorat innan det ens börjat. För vad ska jag säga till dig. Vart ska jag börja?
Det tog mig nästan två månader innan jag hittade början. Ett "Hej!". Det hej som fick bli början på ett slut jag aldrig kunnat föreställa mig.
Kommentarer
Trackback
