Du andas tungt. Dina andetag träffar min kind. Ett andetags avstånd finns mellan oss. Du doftar cider, parfym och något som inte går att beskriva. Jag andas i takt till luften som träffar min kind. Andas in så mycket av dig jag bara kan. Värmen från dig strömmar mot min frusna kropp. Fastfrusen i tiden är mitt skal som ligger så nära dig i en alldeles för hård bäddsoffa i en främmande men bekant lägenhet. Vi är inte ensama, men inatt existerar bara du. Ibland rör du vid mig i sömnen när du vänder dig om. Varje gång känns alldeles för kort. Men allt som spelar någon roll är att du ligger mitt emot mig. Du är så vacker. Dina tjocka ögonfransar fladdrar till då och då. Som fjärilsvingarna, de som slår febrilt inom mig. 

Jag räknar dina leverfläckar men tappar alltid bort mig när jag kommit till dina nyckelben. Allt jag vill är att kyssa dina läppar som bildar ett leende i sömnen. Vad drömmer du om? Du skrattar och suckar för att sedan vända dig bort från mig. Jag börjar åter igen räkna leverfläckarna som denna gång vandrar från din nacke ned till ryggen. Dina breda axlar höjs och sänks. Jag flyttar mitt stela skal närmre dig. Att kyssa din nacke skulle vara så lätt. Du vänder dig igen. Våra ansikten har aldrig varit så nära varandra som nu.