Hans fingrar flyger över tangenterna och fyller hela huset med toner som försiktigt kittlar mig i nacken. Han förvandlas framför mina ögon. Till något mer. De blåa ögonen glittrar och ser åt mitt håll, han ler. Jag som varit kall så länge känner hur hjärtat slår snabbare i bröstet, får en låga att flamma upp. Isen börjar smälta, från bröstet ut i fingertopparna. Jag vaknar till liv.

Jag tappar andan när kylan tränger ned och fyller hela mig. Morgonsolen göms bakom dem. De som flyr den bedövande kylan. De som lämnar den här platsen bakom sig tills den föds på nytt.

Som om de vill säga farväl och tacka för det bra som varit dansar de. Alla i en och samma rörelse, skär de genom luften så nära varandra att de tusen vingspetsarna nästa smälter samman. Och allt jag vill i denna stund är att fly med dem. För jag är rädd att denna vinter kommer bli för kall, för rå och för skoningslös.