I ett hav av dansande, skrikande och sjungande människor hoppar jag till basen som får marken och hela mig att vibrera. För en stund kan jag sluta tänka på allt som gör ont och jag dansar till musiken. Ljuset från scenen lyser upp mina vänners ansikten som dansar en bit bort. Vi skriker även om halsen gör ont och armarna värker av utmattning men det gör inget allt för det känns så jävla bra. Jag dansar omedvetet allt längre bort från mina vänner och är bara medveten om musiken som pulserar i mina ådror att jag nästan missar när han tränger sig fram. Han som jag aldrig träffat tidigare kommer fram till mig från ingenstans. Långsamt tar han sig fram i folkhavet och ställer sig brevid mig. Jag lägger knappt märke till honom och dansar vidare. När låten är slut vänder jag mig och ser efter mina vänner men han står ivägen. Hans intensiva blick borrar hål i mig och jag ser frågande på honom. Medans han fortsätter stirra på mig tänker jag att han kanske misstar mig för någon, kanske han känner igen mig, eller vi kanske har träffats men jag har glömt? 

 

När han räcker sig efter min hand och skakar den samtidigt som han frågar efter mitt namn stryker jag alla tidigare möjliga anledningar till att han stirrar. Snabbt och oengagerat skakar jag hand och säger mitt namn innan jag fortsätter dansa i takt med att nästa låt börjar. I ögonvrån ser jag honom ta upp mobilen, skapa en ny kontakt som han med stora bokstäver döper JULIA. Han kollar frågande på mig väldigt länge och jag bara skakar på huvudet. Han lägger tillbaka mobilen i fickan och börjar hoppa i takt till musiken brevid mig. Hans hand greppar tag i min höjda hand och börjar hoppa synkroniserat med mig. Jag tänker visst kul att du vill dansa och ha roligt så jag låter honom hålla i handen. När han lägger sin arm över min axel vänder jag huvudet och söker med blicken efter mina vänner. De ser frågande på mig och jag måste sett lika förvirrad ut själv. Hans hand flyttas från min axel och griper tag om min nacke. När jag vänder tillbaka huvudet drar han mig mot honom och han försöker hångla med mig. Jag rycker ifrån flera gånger innan han släpper mig och när jag flyttar mig från honom greppar han tag om min hand och håller den i ett fast grepp så jag inte kan gå iväg. Jag stretar emot tills att han släpper mig. Hans hand glider då ned för min svank innan han tar mig på rumpan. Hela jag ryser av obehag och jag blir som fastfrusen i marken och kan inte röra mig.Kan inte tänka eller prata. Jag blir paralyserad. Två händer tar tag om mina axlar och drar mig där ifrån. Mina vänner tar mig där ifrån och frågar vad som hände. Jag vet inte. Jag ville inte men han fortsatte och jag vet inte.

Strunta i honom säger dem, men jag kunde inte. Han stod kvar och såg efter mig. Jag är tom när jag tränger mig genom folkmassan. Jag är tom när jag sätter mig på trottoarkanten. Jag är tom när du försöker skämta bort det som hände. Jag är tom när du ignorerar mig. Jag är tom på bussen hem. Jag går sönder när jag ensam famlar hem i skymningen.