Du är min måne. Precis som havet följer jag din minsta vink. Jag är tidvattnet. Vi är aldrig så nära som under nattens sena timmar. Din dragningskraft drar mig till dig, håller mig kvar hela natten. Du pressar läpparna mot min nacke och andas in mig när du drar mig mot dig så nära det går. Och jag känner allt. Dina andetag, dina hjärtslag som dunkar mot min rygg, dina fingrar som dansar över mina revben. Allt. 

Hade jag inte vetat bättre hade jag nästan kunnat hoppas att det skulle bli vi någon dag. Men jag vet ju att det inte kommer bli så. Jag vet inte om jag vill det längre. Och ändå fast vi båda vet att det inte är mer än såhär, jag i din famn när ingen annan ser, känns det så fel. Som om jag gör något förbjudet. Som om din famn tillhörde någon annan. Som om jag tar någon annans plats. Är det fel att söka din värme när vi bara är vänner?

Jag är väl lite rädd ändå. Att du skulle ändra dig, att känslor för mig skulle upstå. För när du tror jag inte ser tittar du på mig alldeles för länge innan du ler. Och du får fan inte försöra det här. Du får inte förstöra det jag återuppbyggt. Och du får fan inte bli kär. Du får inte stå ivägen för min enda undanflykt. Om du bara låter mig va kommer jag vara tillräkligt stark en dag. Men inte nu, inte imorgon eller ens nästa vecka. Jag är för bräcklig, för lätt att knäcka.

Så jag låtsas som om jag inte ser blickarna från dig. Fast jag känner ju hur dem skadar mig.

Jag tror inte du inser hur mycket du betyder för mig, fast det gör jag inte ens själv. Du har hjälp mig igenom så mycket. Hjälpt mig se sånt som jag annars skulle missat. Du har hjälpt mig att se in i mig själv. Skapat ordning där det varit kaos. Med några ord kan du vända min värld rätt igen, få mig att förstå. Bara att veta att jag får ha dig som vän fyller mig med så mycket glädje och tacksamhet att jag får svårt att andas. Jag hoppas jag får ha kvar dig vid min sida länge till. Jag älskar dig.

 

Snart kommer du kyssa någon annans läppar. Det kanske du redan gör. Och jag är rädd för att du ska hitta någon annan innan mig. Att jag blir lämnad ensam medans du får känna kärlek och omtanke från en annan människa. Att du får vara lycklig och kär när jag är kvar på samma punkt som innan. Det hade inte varit rättvist. Det är en kapplöpning där vinnaren är den som är lyckligast. Allt jag vill är att vinna över dig så du ser att jag inte behöver dig för att vara lycklig även om det just nu hade varit en lögn.