Jag tappar andan när kylan tränger ned och fyller hela mig. Morgonsolen göms bakom dem. De som flyr den bedövande kylan. De som lämnar den här platsen bakom sig tills den föds på nytt.

Som om de vill säga farväl och tacka för det bra som varit dansar de. Alla i en och samma rörelse, skär de genom luften så nära varandra att de tusen vingspetsarna nästa smälter samman. Och allt jag vill i denna stund är att fly med dem. För jag är rädd att denna vinter kommer bli för kall, för rå och för skoningslös.