Har sjunkit allt närmare botten ett tag nu. Bubblorna som lämnar mina läppar och sträcker sig mot ytan har blivit färre och färre. Snart finns det inga kvar. Snart finns det inget mer att ge. Och jag orkar inte tänka på dig för det gör så ont att känna hur pirret när jag tänker på dig blir svagare i takt med bubblorna som kollapsar när de når ytan.

Kan ni inte berätta om något fint? Vad som helst, så gör jag ett inlägg om det senare?