6

Jag minns när jag var liten, kanske sju år och tog kniven i köket för att skära frukt. "Akta så att du inte skär dig!" ropar mamma och kommer raskt in i köket och föreläser om farorna med vassa knivar. Ett helt normalt agerande av min mamma. Det var tio år sedan. Den här hjälplösheten, svagheten och omognaden när någon sa åt en eller tjatade på en när man var liten finns fortfarande kvar.

"Gör så, gör inte så, nu är klockan 11 kliv upp ur sängen du kan inte sova bort hela dagen! Berätta vart du är. Jag ringde dig för två timmar sedan men du svarade inte! Ring mig när du sitter på navet! Vem är han du umgås med? Passa dig, jag vet hur pojkar kan vara, dem är bara ute efter en sak. Skynda dig du kommer försent till skolan! Du måste kliva upp tidigare på morgonen så att du inte kastar i dig frukosten!" ect.

Snälla ni. Jag må vara er dotter, jag må vara "blott" 17 år gammal. Men jag är inget litet barn som behöver ha andra som säger åt mig saker och bestämmer vilka åsikter jag ska ha. Jag är en egen individ och kommer om några månader klassassom en vuxen kvinna. Jag är inte längre en sjuårig flicka som riskerar att skära sig på fruktkniven.


Det handlar inte om att släppa taget. Det handlar om att släppa på kontrollen.
Bildkälla

Kommentarer
Postat av: amanda

Himla fin blogg!

2013-01-30 @ 20:57:48
URL: http://stylebymanda.blogg.se/
Postat av: Anonym

näjz header, breeeeh

2013-01-30 @ 23:05:49
URL: http://mandadamanda.blogspot.com
Postat av: wictoria.

hej, ett så fint ställe du har byggt upp här. hoppas stressen inte kväver dig och att du hinner vara glad också.
puss.

2013-01-31 @ 13:23:49
URL: http://thewhisperingwaves.blogspot.fi/
Postat av: rebecca

så himla sant.

2013-01-31 @ 20:06:32
URL: http://spaceherosuits.webblogg.se
Postat av: freja

true that! fin blogg!

2013-02-02 @ 16:32:42
URL: http://bomullsdrommar.blogspot.se
Postat av: IDA COOLIDZ

Önskar dock att mina föräldrar försökte bry sig på det sättet. Jag har alltid bestämt över mig själv, sen jag var liten, gjort allt även fast jag inte fått. I slutändan önskar man faktiskt att dom var hårdare och brydde sig mer. Fan, jag flyttade hemifrån då jag var 16, dom sa inte ett skit.

Jag rymde till Stockholm från Umeå då jag var tolv och när mina föräldrar, soc och polisen fick reda på det så ringde jag mamma och sa "jag vill vara kvar här ett tag" då svarade hon "Ja men visst får du det. Ha kul" nåt i den stilen. Håll hårt i tiden du har med dina föräldrar, och även fast det är jobbigt, så försök förstå dom också. Dom älskar ju dig mer än allt annat på denna jord.

Kram:)

2013-02-02 @ 23:52:42
URL: http://idaflodell.se/
Postat av: spetsflickan

fin blogg! fina ord! fina bilder!

2013-02-27 @ 11:37:02
URL: http://spetsflickans.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0