23

Jag skriver lite musik nu för tiden. Det är inte alls min starka sida, men man måste jobba på sina svagheter också. Musik är så jävla fantastiskt och underbart. Men att själv ens försöka åstakomma något som är helt okej inom musik skrivande känns skrämmande. Ännu mer skrämmande är att sedan sjunga ut orden man skrivit. Inte för att jag är rädd för att sjunga för människor, det har jag gjort sedan jag var liten. Det som skrämmer mig är att alla de ord som aldrig får formas kring mina läppar nu ska sjungas. En sårbarhet jag aldrig tidigare känt av. 
 
Att min låt handlar om något så känsligt som döden gör det inte lättare. Men jag ska klara detta, jag ska våga sjunga ut alla ord som formar en berättelse om döden. Kanske får ni höra mig någon gång. Tills dess får ni en titt på första versen och för-refrängen:

 
Det är en månad sen idag, du tog ditt sista andetag.
Nu ligger du här i parken, någonstans djupt ned i marken.
 
Den sista gången du andades ut, när allt tog slut.
Bildkälla

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0