24
blir så ledsen att du tänker så för du är ju så fin tycker jag. och såklart är det svårt och ibland skulle man bara kunna stirra sönder sin spegelbild för att man tycker man är så helvetes ful och fel. men det är man ju inte. inte alls.
Håller med föregående talare. Och om det är något som är fult så är det samhället. Att de gång på gång exponerar bilder på modeller som är helt orimliga, manipulerar oss med sina osunda dieter osv. Men visst är det ändå ibland så att man fastnar stirrandes på sin spegelbild och vill förändra det ena och det andra, då brukar jag ta fram min dator och titta på inspirerande tjejer på youtube som har så intelligenta saker att säga om ämnet. Tex Kara: http://www.youtube.com/watch?v=2js063a1Suk . Hoppas den hjälper lite iaf, fina du. Kram på dig!
<3
snälla julia. sluta aldrig äta. jag tänkte precis som du, gick ner tretton kilo och nu är mitt liv ett helvete. ibland tycker jag om min kropp, men det är inte längre den som är i fokus. allting cirkulerar kring mat och jag har så många monster i huvudet som får mig att göra mig själv så himla himla illa. snälla. gör inte samma misstag. jag ångrar mig varje dag, och kan ändå inte sluta.
snälla
om du bara visste hur mycket jag känner igen mig i dina känslor just nu. i min spegel ser jag en stor klump av bortslösade andetag. jag skippar måltider, tvingar mig att springa ännu snabbare fast att mina ben skakar och min kropp ser/känns fortfarande dubbelt så stor ut som mina vänners. ena dagen älskar jag min mage, nästa är den grotesk. min kropp kan springa en mil. min kropp är ett svart hål som slukar kaka efter kaka. min kropp som är 173 cm och väger 74kg. snälla, vill du ta dig igenom detta med en vän vid din sida finns jag här.
utan att döma, utan att skälla.
för jag tror att vi känner samma sak